Samtyckeslag nu!
(DN, 2013-09-27) I Mars 2013 inträffar en händelse som senare får stor uppmärksamhet i media, en femtonårig flicka i Tensta våldtas av sex äldre pojkar inlåst i ett mörkt rum. Solna tingsrätt anser att pojkarna bör dömas för grov våldtäkt, Svea hovrätt håller inte med. Det som friar gärningsmännen är begreppet ”hjälplöst tillstånd”, man tycker att det inte är helt säkert att flickan inte kunde försvara sig och gå därifrån.
Detta är enligt mig en stor svart skamfläck i det svenska rättsväsendets historia. Hjälplöst tillstånd? Hur mycket mer hjälplös kan man vara om man som ensam tjej blir inlåst av sex killar? Kanske måste en vara drogad, medvetslös, förlamad från halsen? Som tjej ligger du i underläge i sådana här situationer, både då brottet begås och inte minst i rättssalen då det är tänkt att du ska kunna få någon slags upprättelse (längre fram i texten ser du varför jag valt att fokusera på våldtagna tjejer). I år skedde en ändring i lagstiftningen, man bytte ut ”hjälplöst tillstånd” mot ”mycket utsatt situation” (riksdagen.se, svensk författningssamling) vilket i och för sig underlättar en del vid domar om våldtäkt, men det räcker inte, jag vill att vi inför en samtyckeslag att tillämpa i sådana här fall. Varför?
Jo, enligt både den gamla och den nya lagstiftningen hänger det på offret att kunna bevisa att hen blivit utsatt för ett brott, DNA och vittnesmål räcker inte. Du ska alltså som våldtäktsoffer ha bevis för att du verkligen inte ville ha sex med flera okända killar i ett mörkt rum, vilket är orimligt. Jag anser att det borde ha varit upp till förrövarna i det här fallet att bevisa att tjejen verkligen ville i stället för tvärt om. På så sätt flyttar man fokus från offret till förrövaren att faktiskt ta ansvar för sina handlingar. Jag misstänker att dessa sex killar inte har särskilt mycket belägg för att denna händelse ska tolkas som samtycke. Det borde vara självklart att båda parterna är helt med på allt som sker och att allt utom ett ja ska tolkas som ett nej.
Som det ser ut idag får den här typen av brott i Sverige inte särskilt allvarliga påföljder, mindre grova våldtäktsbrott har en maximal strafftid på fyra år och ingen undre gräns, vilket i praktiken innebär att väldigt många våldtäktsmän får lågt straff om de inte dömts för grov våldtäkt. Detta leder till att vi fortfarande har alldeles för höga siffror vad gäller våldtäkter, gärningsmännen är helt enkelt inte särskilt rädda för konsekvenserna eftersom det sällan blir några. Enligt SCB har nästan 3,5% av alla kvinnor i Sverige mellan sexton och tjugofyra år blivit utsatta för sexualbrott, bara 23% har vågat anmäla. Ungefär 25% i samma målgrupp känner sig otrygga vid utevistelse kvällstid. Över 90% av alla som våldtas är kvinnor. Då mer än tre av mina kvinnliga facebookvänner har eller kommer att bli utsatta för sexualbrott kräver jag att lagstiftningen skärps, ingen våldtäktsman ska gå fri!
Många kanske tror att en sådan här lagstiftning skulle fälla oskyldiga människor, att kvinnor (vi har nyss fastställt att kvinnor är de huvudsakliga offren) framöver kommer att vittna falskt o.s.v. Till er säger jag: hur många lyckliga och nöjda kvinnor skulle gå igenom en hel rättsprocess och vittna mot en sexpartner som respekterat dem till fullo? Jag ser ingen som helst anledning, vad vinner man på det? Självklart kommer det förekomma en del falska vittnesmål som i alla andra sorters brott, det går inte att undvika, men medan vi garderar oss mot dessa går tusentals våldtäktsmän fria på grund av bristande lagstiftning och de som får betala är femtonåriga tjejer.
Våldtäktskulturen är en del av det kvinnoförtryck vi alla lever i och den blir mer och mer accepterad (läs texten till t.ex. sången ”Blurred Lines” som blivit nominerad som årets låt). En ny lagstiftning skulle markera att det aldrig är okej att kränka en annan människas integritet, någonsin. Herr domare i Svea hovrätt, hur skulle du känna om det var din dotter som blev utnyttjad, misstrodd och förminskad?